Rubriklöst.
Tankar som verkar så vettiga tappar all logik när jag försöker tänka dem flera gånger.
Det snurrar, det verkar helt knasigt & det gör ont.
Att ha tappat sig själv, att inte hitta den röda tråden jag tidigare kunnat följa.
Det gör så förbannat ont.
Vandrar runt med ett ständigt driv i kroppen, nya planer innan de gamla har hunnit sättas i verk, människor att träffa hela tiden & ingen tid för bara mig.
Jag vet allt detta, jag vet vad jag behöver, men det går inte.
& det är väl där mitt problem ligger egentligen.
Tillsammans är man mindre ensam?
Rusar upp & ner till tvättstugan & läser bloggar, facebookar & skickar polyamorösa sms mellan varven.
Funderar på tvåsamhet & ensamhet.
Idag väljer jag det sista.
Jag blir tokig på människor som går från att vara ett Jag till att bli en del av ett Vi, där det inte finns utrymme för att vara självständig. Man talar om "vi har ..", "vi ska ..", "vi vill ..". Nedslående är vad det är.
Jag vill kunna vara ett vi men samtidigt ett jag. Inte bli inlåst i parfällan, där varje helg måste planeras med den man är tillsammans med.
Det kan nog bli en utmaning.
Hejdå.
Nervös.
Natten: sömnlös.
Idag: två helt olika händelser kommer att avslutas, eller påbörjas.
Kryptiskt? Jotack.
"ja, vad ska det bli av mig?"
Varningstecken.
Fragmentarisk sömn.
Ringar under de irriterade ögonen.
Yrsel & känslan av att det man har framför sig inte existerar på riktigt.
Att behöva skaka på huvudet för att återfå fattningen.
Tankarna som rusar inte bara ett eller två utan hundra steg i förväg.
Det är dags att tagga ner litegranna.
Barnlös
Cynismen låg som ett kallt täcke i rummet. Om jag hade varit delaktig i samtalet, & inte bara råkat befinna mig därinne av en slump, hade jag sagt: men vänta nu ...
Är de bästa upplevelserna man kan ge sina barn sådant som kostar pengar? Är det prislappen som avgör lyckan?
Ett av mina bästa barndomsminnen är när jag & pappa traskar till Abborreberget en sommareftermiddag, jagas av korna i hagen man var tvungen att korsa för att komma dit & sedan metar från berget.
Ett annat är när jag, min syster S & morfar spelar femkort & morfar muttrar över kaffekoppen; Sicka garda-arer..
& ett tredje: i solen, i stolen, med mamma bredvid som dricker sitt kaffe i djupa klunkar, hunden som vilar vid mina fötter & luggen som blåser ned i ögonen.
.. & jag?
Väntar på den gudomliga inspirationen.
Pinsam.
Jag har bara fullt upp med att jobba & stå i, & när jag väl är hemma är jag trött som ett as & vill bara ligga & kolla på skitteve. Paradise Hotel till exempel. Blev introducerad av en vän (därom tvistar de lärda, vill en riktig vän verkligen ha ner en i dokusåpaträsket genom ett ph-maraton?!) & nu är jag fast. Men till skillnad från nyss nämnda vän så är jag helt öppen med det, mitt Paradise Hotelberoende. Ingen idé att hymla, även om det faktiskt är ett av de värsta program man kan titta på. Men kanske är det därför jag gillar det.
Överhuvudtaget gillar jag inte det här med att hemlighålla "pinsamma" saker man gör, ser eller lyssnar på.
Därför tänkte jag berätta tre saker om mig själv, som är just sådär pinsamma.
1. Paradise Hotel
2. Jag älskar Britney Spears one-two-three-somethingsomething-låt.
3. Jag läser mammas tanttidningar. Inte bara korsorden that is. Novellerna handlar alla om kärlek. Det är bra.
Nu: jobb!
Locked in.
Det hade i och för sig säkert varit mysigt. Sist jag var där fick jag både daimtårta & kalvdans.
Om vila.
Det lyser från fönstret, sol & snö men jag ligger under täcket & vilar min mörbultade kropp.
Har börjat jobba, & efter två heldagars fotarbete & tunga lyft är jag tämligen trött.
Dagens planer är pepparkaksbak & sedan en fika hos W men det väntar vi lite med.
Åh, det är så fint att ligga här, & vara nöjd med det. Att känna att jag är värd en ledig dag. Då tar man tillvara på det på ett helt annat sätt.
Det är skönt att vara tillbaka.
Sen sist..
.. har jag faktiskt bakat lussekatter med kattkillen, druckit glögg & haft julklappslek med soctjejerna, varit med i vem vet mest (!!), haft I på besök, fått magkatarr & fruktansvärt ont, åkt hem till Örbyhus.
& här är jag nu, med julstämning i den onda magen.
Vill pyssla & göra julgodis.
Men jag får hejda mig lite.
Nu: skriva julkort.
Dilemma
Promenad i solskenet (!!!) eller lussekattbakning?
Med tanke på att Göteborg endast haft tio soltimmar i november blir det det förstnämnda.
Mais oui!
Präktigt men bra.
Så, idag mår jag bra av:
- Karin, Ellen & lilla Björn
- saftiga apelsiner
- en bra bok (Haruki Murakamis Kafka på stranden)
- insikter
För övrigt så tillbringar jag kvällen i Majorna, vaktar O. Lade honom för ett par timmar sedan & nu har jag stickat lite, läst & druckit te. Jag gillar att vara barnvakt, jag gillar att göra välling & läsa mamma mu i soffan. Jag tycker om att höra "linda komma" från en sömnovillig liten knodd som efter två omgångar trollmorsvisa ber om täcket, vänder sig om & somnar.
Hur mycket ..
Samma fråga varje gång jag är förkyld.
Tur att jag inte är det så ofta, för då hade jag verkligen blivit tvungen att mäta på något sätt, som Isadora föreslog.
Skulle säkert bli en kladdig historia.
Åhå.
Ordenklitt.
& då talar vi inte om folk som har riktiga talfel, som läspning eller så. Nej, vi talar om människor som inte kan uttala ord rätt. Ikväll hörde jag till exempel ordentligt bli ordeNKLitt i Paolo Robertos mun.
Men. Väntar man sig något bättre av en sådan här karl?
